En hyperaktiv elev

Detta blogginlägg kommer kort att handla om en personlig erfarenhet från när jag och min tvillingbror gick i grundskolan. Min bror var en mycket hyperaktiv elev. Han hade väldigt mycket överskottsenergi, störde sin omgivning och hade även svårt att fokusera på studierna. Lärarna hade begränsat med kunskap om hur de skulle hantera en sådan elev. Detta resulterade i många samtal och möten med mina föräldrar där lärarna främst klagade på min brors beteende än att hitta en lösning åt det. Det var inte förrän i årskurs sju som det skedde en förändring. Han blev då placerad i en ny klass där han inte kände sina nya klasskamrater.
Enligt min mening berodde hans förändring främst på att han separerades från sina barndomsvänner/ föredetta klasskamrater, vilket ledde till att han förmodligen inte var lika självsäker i klassen så som han var i det tidigare klassrummet. Detta resulterade därmed i att hans nya klasskamrater som var betydligt mer fokuserade på sina studier påverkade honom på ett positivt sätt där han dels blev mer ambitiös och även presterade bra i sina studier.

Detta inlägg är ett tydligt exempel på det sociokulturella perspektivet där min bror har präglats både av ett positivt och negativt sätt i sina sociala sammanhang. Min fråga är då, hur vi lärare kan hantera en elev med liknande beteende på ett sätt som gynnar både personen i fråga och dess omgivning?
Hur kan man som lärare hjälpa en elev att omvandla sin överskottsenergi till någonting positivt inom skolan?    

Seriestripp - En dag på badhuset

• Denna seriestripp handlar om en lärande situation av en klasskamrat. Den lärandesituationen kan både kopplas till det sociokulturella perspektivet samt det behavioristiska perspektivet.  där man får en belöning för någonting för ett utfört beteende.
  I seriestrippen kan vi se en situation där Lotta är osäker på hur man dyker. Emil som märker detta är villig att hjälpa Lotta för att hon ska lyckas. Detta resulterar i ett lyckat lärande för Lotta med Emils hjälp (sociokulturella perspektivet). Efter att Lotta utfört dykningen på ett korrekt sätt belönas hon av Emil i form av en "highfive" (behaviorism). 
• 
  
• Referenser:
  Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur.

https://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/behavioristiskt-perspektiv/ 

https://lattattlara.com/psykologiska-perspektiv/sociokulturellt-perspektiv/ 

Betygssystemet som bäddar för misslyckanden?

Som de flesta av oss vet, ändrades betygssystemet i samband med den senaste mandatperioden (2013). Syftet med denna ändring var att uppnå likvärdighet samt tydliggöra betygskriterierna.

Dock anser jag att vi aldrig kommer att uppnå 100 % likvärdighet i skolsystemet, med tanke på att varje individuell lärare följer skolverkets regler och lagar på olika sätt. Med det menar jag att den ena läraren kanske följer reglerna ”slaviskt”, medan den andre läraren har gjort det lite mer bekvämt för sig själv, och främst utgår utifrån elevens förmågor och kunskap m.m. 

Det nya betygssystemet medförde bland annat prestationsångest, bland elever i Sverige. En elev som t.ex. fått betyget A i alla uppgifter, men sedan fått ett B i en av uppgifterna, kan med största sannolikhet få betyget C som slutbetyg. Detta är ett typiskt exempel på något som kan medföra prestationsångest, och kan göra att en elev ger upp mycket snabbare. Min fråga är då huruvida det nya betygssystemet kommer att påverka elevhälsan på lång sikt? Är fördelarna färre än nackdelarna eller vise versa?

https://ekonomistas.se/2013/06/14/betygssystem-som-baddar-for-misslyckanden/

Hur hade ni hanterat en sådan situation?

http://www.svd.se/tjatiga-foraldrar-trottar-ut-larare/om/skola--utbildning

Denna artikel är ett tydligt exempel på att föräldrar/vårdnadshavare har många åsikter angående skolan.. Men jag undrar då, hur hade ni hanterat en situation där de hade kommit med klagomål men även egna idéer på hur ni ska hantera era lektioner, upplägget och innehållet?

Det kan va bra att lyssna på vad dem har att säga, men även förklara att vissa saker inte går att ändra på eftersom vi har våra regler och lagar..
Positiv och negativ respons förekommer inom skolvärlden men hur hade ni gjort för att hantera den respons ni fått?

Vad är okej?

Jag har funderat en del på vad som är okej när det gäller enskilt arbete, min seriestripp handlar då om dessa två elever, Sara och Robin. Sara har redan pratat med läraren innan om att hon känner att hon gör ett bättre skolarbete om hon är i en lugn, ensam miljö. Robin, som inte har gjort det vill också sätta sig i ett grupprum men läraren säger nej.
Senare på rasten så förklarar Robin varför han ville sitta i ett grupprum och läraren går med på att ge det ett försök.
Mina funderingar kring detta skulle kunna vara att fler elever kanske kommer att fråga om att få sitta i ett grupprum ensamma och det skulle även kunna bli så att klasskamrater börjar undra varför bara Sara och Robin får sitta i ett grupprum..
Vart drar man gränsen? Är självklart viktigt med en lugn miljö i klassrummet, men vissa elever har svårt att göra ett bra arbete med flera personer runt omkring även om det är lugnt.

Påverkansfaktorer

Hur ska vi som blivande lärare förhålla oss till påverkansfaktorer?

Hur mycket får man egentligen ta med sig av sig själv till lärarrollen och hur mycket får vi färga av oss? Jag tycker det är en spännande fråga för att det är ett område som egentligen inte går att fly ifrån, vi alla blir påverkade på ett eller annat sätt och vi alla har olika intressen i livet som vi kommer anse vara viktigare än andra saker. Det sker ständiga debatter om olika ämnen i samhället som man ska ta ställning till.
Det kommer också finnas situationer i livet som kommer förändra oss och ge oss nya perspektiv på livet, kanske har vi inte fått vara med om situationen som gör oss till bättre lärare ännu. I ett informationssamhället som ständigt ger oss nya områden att gräva ner sig i, hur mycket får man egentligen transformera och realisera det till den dagliga verksamheten?

Jag tänker även då på Nottinghams bok där han berättar att han fick möjligheten att diskutera ett betyg som han fick och det hade han aldrig vart med om tidigare och hur det ledde till att jag fick möjligheten till läsa hans bok eftersom det var något som påverka han. Något föddes där hos honom, en tanke, ett nytt perspektiv och  numera ingår hans bok i lärarutbildningen, den här boken är inte heller en guide på "så här ska ni göra" utan det är en bok som ska få oss att utöka våran verktygslåda. En påverkansfaktor.

Jag tycker själv att det kan vara svårt att svara på ett enkelt sätt, men tanken är att man själv ska få sig en funderare på vad som påverkar och hur man får med sig det till klassrummet och om huruvida det är bra eller inte.

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/so-amnen/samhallskunskap/undervisning/personliga-och-samhalleliga-faktorer-paverkar-undervisning-1.257182

Sett på skolgården...

 

Ett litet exempel på behaviourism från skolan. Sett ur det här perspektivet kan man se hur barns interaktion kan främja ett beteende där samarbete och empati som beskrivs i värdegrunden förstärks. Empati brukar infinna sig i 6-års åldern, men ändå agerar barn i äldre åldrar (och vuxna) tvärtemot både sina och andras demokratiska och empatiska värderingar i vissa situationer. Varför tror ni?

Referenser:

Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.

Phillips, D. C., Soltis, J. F., & Linde, F. (2010). Perspektiv på lärande. Stockholm: Norstedt.

Fördelar med att synas på webben!

Som nybörjare på ett universitet kan jag ibland känna mig lite "tappad bakom en vagn". Särskilt när det kommer till den tekniska biten. I tidigare yrken har tekniken inte krävt någon större ansträngning och förnyelse av kunskap för min del. Men i det här yrket gör den det i allra högsta grad, så här gäller det att hänga med!
Därför vill jag dela med mig av en av filmerna från skolverket om att synas på webben, som jag anser ger extra motivation och förståelse för hur vi genom digitala hjälpmedel kan hjälpa fler elever att själva vilja anstränga sig lite extra.

Eleverna i filmen arbetar både analogt och digitalt i en tydlig kombination. De skall lägga ut sina texter och bilder på bloggen, som jag förmodar är tillgänglig för föräldrar och kanske någon mer inom skolans värld. Att deras material skall publiceras gör att de är extra noga med att måla fint och skriva bra texter. Man ser i ett inslag att de arbetar i grupp och rättar varandra grammatiskt i en text. Här syns en tydlig koppling till det sociokulturella och det kognitiva perspektivet, då eleverna arbetar både själva och i grupp med att sammanställa materialet. När de sedan skall lägga ut det på bloggen är de mycket mer noggranna med sitt färdiga resultat än annars, förmodligen för att de vet att det kommer att nå en mycket större arena än en inlämningsuppgift som bara fröken och klasskamraterna kan se. Läraren påpekar också att eleverna skärper till sig lite extra när de senare skall spela in en muntlig presentation till sin bild och text.

Eleverna verkar i detta fallet lägga ett stort värde i uppgiften och den är tydligt kopplad till livet även utanför skolan. Phillips och Soltis visar på ett stort antal studier att elever kan framgångsrikt lösa problem och utföra uppdrag genom att utnyttja andra elevers fackkunskap. Det vore inte möjligt att åstadkomma dessa lösningar enbart genom kognitiva processer. (Phillips & Soltis, 2010)

Hur ser ni på den digitala tekniken som hjälpmedel? Några fallgropar att se upp med?

/Lisa

Referenser:

Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2010). Perspektiv på lärande. (F. Linde, Trans.). Stockholm: Norstedt.

Okej med skällsord?

Något jag har märkt som vikarie ute i skolorna är att skällsord används allt hårdare. Redan i tidig ålder används könsord och öknamn, både rätt ut i språket eller för att kalla andra och varandra för olika begrepp som man kan förstå att barnen inte förstår innebörden av. När jag var liten fick jag lära mig att man inte skulle använda ord om man inte visste vad de betydde. Men detta verkar ha försvunnit idag.

Det verkar som om lärarna och pedagogerna också har vant sig vid detta språkbruk och reagerar inte lika mycket längre, eftersom det blivit allt vanligare. Men även verkar de som om barnen själva inte heller reagerar på sitt egna språk och kompisarnas, det har blivit en norm. Något jag tänk på är vart barnen lär sig alla ord, självklart lär dom sig av varandra men någon måste ju ändå va den som kommer med ordet först. Är de föräldrar, syskon och äldre förebilder? 

Något man kan konstatera är i alla fall att barnen tar efter och oftast inte ens vet ordens betydelse. Hur ska vi som framtida lärare förhålla oss till detta hårda ordbruk? Hur ska man kunna mildra ner detta aktuella problem? 

Dessa tankar ploppade upp i mitt huvud under föreläsningen om genus och diskriminering. 

Referens: Telebildsföreläsning 10/1 2016 13.00-16.30. Renée Perrin-Wallqvist, Den könade skolan.  

Barn lär sig snabbt..

Behaviorismen präglas av detta med belöning som bidrar till beteenden. Med denna seriestripp vill jag visa barns sätt att lära sig att få sin vilja igenom genom att tjata. Eleven som vill ha en till frukt har antagligen sedan innan lärt sig att genom tjat så får man som vill tillslut, Denna lärare faller för elevens sätt att säga att han inte hunnit äta. Jag tror (och vet av tidigare erfarenheter) att det är jättesvårt som lärare i ett sånt här läge kunna säga nej, För man vill ändå barnets bästa och ingen ska ju gå hungrig, och ibland behöver kanske någon elev en extra frukt,  

Problemet är att nu fick eleven belöning för att tjata, och lär upprepa detta. En annan farlig grej som tas upp i seriens sista ruta är också detta med att säga till en elev att inte tala om "special behandlingen" till dem andra barnen. Självklart blir konsekvenserna olika beroende på vilken elev, men de kan uppfattas som en favorisering och kan tyvärr missuppfattas även fast det bara var oskyldigt menat. 

Hur anser ni att man som lärare ska agera om en elev tjatar på detta sätt? Hur ska man se till att det bara blir en engångshändelse, när någon elev ibland behöver till exempel en extra frukt? 

• Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur.