Behaviorismen präglas av detta med belöning som bidrar till beteenden. Med denna seriestripp vill jag visa barns sätt att lära sig att få sin vilja igenom genom att tjata. Eleven som vill ha en till frukt har antagligen sedan innan lärt sig att genom tjat så får man som vill tillslut, Denna lärare faller för elevens sätt att säga att han inte hunnit äta. Jag tror (och vet av tidigare erfarenheter) att det är jättesvårt som lärare i ett sånt här läge kunna säga nej, För man vill ändå barnets bästa och ingen ska ju gå hungrig, och ibland behöver kanske någon elev en extra frukt,
Problemet är att nu fick eleven belöning för att tjata, och lär upprepa detta. En annan farlig grej som tas upp i seriens sista ruta är också detta med att säga till en elev att inte tala om "special behandlingen" till dem andra barnen. Självklart blir konsekvenserna olika beroende på vilken elev, men de kan uppfattas som en favorisering och kan tyvärr missuppfattas även fast det bara var oskyldigt menat.
Hur anser ni att man som lärare ska agera om en elev tjatar på detta sätt? Hur ska man se till att det bara blir en engångshändelse, när någon elev ibland behöver till exempel en extra frukt?
- Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur.
