Ett litet exempel på behaviourism från skolan. Sett ur det här perspektivet kan man se hur barns interaktion kan främja ett beteende där samarbete och empati som beskrivs i värdegrunden förstärks. Empati brukar infinna sig i 6-års åldern, men ändå agerar barn i äldre åldrar (och vuxna) tvärtemot både sina och andras demokratiska och empatiska värderingar i vissa situationer. Varför tror ni?
Referenser:
Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Phillips, D. C., Soltis, J. F., & Linde, F. (2010). Perspektiv på lärande. Stockholm: Norstedt.
Som nybörjare på ett universitet kan jag ibland känna mig lite "tappad bakom en vagn". Särskilt när det kommer till den tekniska biten. I tidigare yrken har tekniken inte krävt någon större ansträngning och förnyelse av kunskap för min del. Men i det här yrket gör den det i allra högsta grad, så här gäller det att hänga med!
Därför vill jag dela med mig av en av filmerna från skolverket om att synas på webben, som jag anser ger extra motivation och förståelse för hur vi genom digitala hjälpmedel kan hjälpa fler elever att själva vilja anstränga sig lite extra.
Eleverna i filmen arbetar både analogt och digitalt i en tydlig kombination. De skall lägga ut sina texter och bilder på bloggen, som jag förmodar är tillgänglig för föräldrar och kanske någon mer inom skolans värld. Att deras material skall publiceras gör att de är extra noga med att måla fint och skriva bra texter. Man ser i ett inslag att de arbetar i grupp och rättar varandra grammatiskt i en text. Här syns en tydlig koppling till det sociokulturella och det kognitiva perspektivet, då eleverna arbetar både själva och i grupp med att sammanställa materialet. När de sedan skall lägga ut det på bloggen är de mycket mer noggranna med sitt färdiga resultat än annars, förmodligen för att de vet att det kommer att nå en mycket större arena än en inlämningsuppgift som bara fröken och klasskamraterna kan se. Läraren påpekar också att eleverna skärper till sig lite extra när de senare skall spela in en muntlig presentation till sin bild och text.
Eleverna verkar i detta fallet lägga ett stort värde i uppgiften och den är tydligt kopplad till livet även utanför skolan. Phillips och Soltis visar på ett stort antal studier att elever kan framgångsrikt lösa problem och utföra uppdrag genom att utnyttja andra elevers fackkunskap. Det vore inte möjligt att åstadkomma dessa lösningar enbart genom kognitiva processer. (Phillips & Soltis, 2010)
Hur ser ni på den digitala tekniken som hjälpmedel? Några fallgropar att se upp med?
/Lisa
Referenser:
Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2010). Perspektiv på
lärande. (F. Linde, Trans.). Stockholm: Norstedt.
Något jag har märkt som vikarie ute i skolorna är att skällsord används allt hårdare. Redan i tidig ålder används könsord och öknamn, både rätt ut i språket eller för att kalla andra och varandra för olika begrepp som man kan förstå att barnen inte förstår innebörden av. När jag var liten fick jag lära mig att man inte skulle använda ord om man inte visste vad de betydde. Men detta verkar ha försvunnit idag.
Det verkar som om lärarna och pedagogerna också har vant sig vid detta språkbruk och reagerar inte lika mycket längre, eftersom det blivit allt vanligare. Men även verkar de som om barnen själva inte heller reagerar på sitt egna språk och kompisarnas, det har blivit en norm. Något jag tänk på är vart barnen lär sig alla ord, självklart lär dom sig av varandra men någon måste ju ändå va den som kommer med ordet först. Är de föräldrar, syskon och äldre förebilder?
Något man kan konstatera är i alla fall att barnen tar efter och oftast inte ens vet ordens betydelse. Hur ska vi som framtida lärare förhålla oss till detta hårda ordbruk? Hur ska man kunna mildra ner detta aktuella problem?
Dessa tankar ploppade upp i mitt huvud under föreläsningen om genus och diskriminering.
Referens: Telebildsföreläsning 10/1 2016 13.00-16.30. Renée Perrin-Wallqvist, Den könade skolan.
