Detta blogginlägg kommer kort att handla om en personlig erfarenhet från när jag och min tvillingbror gick i grundskolan. Min bror var en mycket hyperaktiv elev. Han hade väldigt mycket överskottsenergi, störde sin omgivning och hade även svårt att fokusera på studierna. Lärarna hade begränsat med kunskap om hur de skulle hantera en sådan elev. Detta resulterade i många samtal och möten med mina föräldrar där lärarna främst klagade på min brors beteende än att hitta en lösning åt det. Det var inte förrän i årskurs sju som det skedde en förändring. Han blev då placerad i en ny klass där han inte kände sina nya klasskamrater.
Enligt min mening berodde hans förändring främst på att han separerades från sina barndomsvänner/ föredetta klasskamrater, vilket ledde till att han förmodligen inte var lika självsäker i klassen så som han var i det tidigare klassrummet. Detta resulterade därmed i att hans nya klasskamrater som var betydligt mer fokuserade på sina studier påverkade honom på ett positivt sätt där han dels blev mer ambitiös och även presterade bra i sina studier.
Detta inlägg är ett tydligt exempel på det sociokulturella perspektivet där min bror har präglats både av ett positivt och negativt sätt i sina sociala sammanhang. Min fråga är då, hur vi lärare kan hantera en elev med liknande beteende på ett sätt som gynnar både personen i fråga och dess omgivning?
Hur kan man som lärare hjälpa en elev att omvandla sin överskottsenergi till någonting positivt inom skolan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar