Det verkar som om lärarna och pedagogerna också har vant sig vid detta språkbruk och reagerar inte lika mycket längre, eftersom det blivit allt vanligare. Men även verkar de som om barnen själva inte heller reagerar på sitt egna språk och kompisarnas, det har blivit en norm. Något jag tänk på är vart barnen lär sig alla ord, självklart lär dom sig av varandra men någon måste ju ändå va den som kommer med ordet först. Är de föräldrar, syskon och äldre förebilder?
Något man kan konstatera är i alla fall att barnen tar efter och oftast inte ens vet ordens betydelse. Hur ska vi som framtida lärare förhålla oss till detta hårda ordbruk? Hur ska man kunna mildra ner detta aktuella problem?
Dessa tankar ploppade upp i mitt huvud under föreläsningen om genus och diskriminering.
Referens: Telebildsföreläsning 10/1 2016 13.00-16.30. Renée Perrin-Wallqvist, Den könade skolan.
Intressant, tänkte också på detta under dagens föreläsning. Och känner igen det mycket väl i min stora son, 9 år. Just det att han använder ord han inte vet vad det betyder. Jag ifrågasätter och säger som du skriver. Att man inte ska använda ord man inte vet vad det betyder.... Men någonstans kommer det ifrån, och jag har lagt märke till att dagens barnprogram har ett helt annat språk än vad de hade då jag va liten. Tänker då inte på Barnkanalen utan med Cartoon Network och andra. Jag stänger av de, tycker de är för små men självklart fastnar ju dessa ord på barnen väldigt fort och jag tror att när de använder ord de inte vet innebörden i så testas vi som vuxna. Så som svar på din fråga så tycker jag att vi som vuxna och sedan lärare att vi ska påpeka att dessa ord, inte är okej. På samma sätt som att det inte är okej att mobba någon. På samma sätt som man inte slår någon, så säger man heller inte fula saker.
SvaraRaderaJag har också reflekterat över detta tidigare då min son ibland kommer hem och testar ord på mig som han har hört på skolan. (Oftast så sägar han orden lite i smyg när han tex blir upprörd över att inte klara av en uppgift på det sätt han tänkt sig men tillräckligt högt så att jag ändå kan höra) Då brukar jag fråga om han vet vad det ordet betyder. Oftast blir svaret nej och då förklarar jag (oftast förlöjligar ordet riktigt ordentligt i min översättningm, monkeyface blir inte så coolt när man säger att det betyder ansiktet på en apa, typ på herr Nilsson) och då skrattar min son och jag brukar inte höra samma ord två gånger....
SvaraRadera=)
RaderaKanske det här kan vara ett problem också... i alla fall i vissa sammanhang...
SvaraRaderahttp://nyheter24.se/debatt/783376-1-nar-fan-blev-det-sa-forbjudet-att-laxa-upp-olydiga-barn
Min mamma på 60 år är lärare sedan länge, och jag vet av erfarenhet att det absolut inte förekommer hårda ord eller skällsord utan påföljder i hennes klass 3. Jag tror (utan någon forskning som belägg) att de normer och regler en lärare tillsammans med klassen sätter upp i början av skolgången spelar stooor roll! Vet alla elever att ”säger man det här, händer det här” leder det till att de kanske tänker efter en gång innan (förhoppningsvis!). Men jag håller med dig om att det har blivit vanligare med ”fula ord”, herregud jag tittade på ett avsnitt av Paradise hotel och höll på att sätta i halsen av deras vardagsprat där vartannat ord innehöll anus eller fitta. Förstår inte hur det har kunnat blivit så ”normalt”!
SvaraRadera