Behaviorismen präglas av detta med belöning som bidrar till beteenden. Med denna seriestripp vill jag visa barns sätt att lära sig att få sin vilja igenom genom att tjata. Eleven som vill ha en till frukt har antagligen sedan innan lärt sig att genom tjat så får man som vill tillslut, Denna lärare faller för elevens sätt att säga att han inte hunnit äta. Jag tror (och vet av tidigare erfarenheter) att det är jättesvårt som lärare i ett sånt här läge kunna säga nej, För man vill ändå barnets bästa och ingen ska ju gå hungrig, och ibland behöver kanske någon elev en extra frukt,
Problemet är att nu fick eleven belöning för att tjata, och lär upprepa detta. En annan farlig grej som tas upp i seriens sista ruta är också detta med att säga till en elev att inte tala om "special behandlingen" till dem andra barnen. Självklart blir konsekvenserna olika beroende på vilken elev, men de kan uppfattas som en favorisering och kan tyvärr missuppfattas även fast det bara var oskyldigt menat.
Hur anser ni att man som lärare ska agera om en elev tjatar på detta sätt? Hur ska man se till att det bara blir en engångshändelse, när någon elev ibland behöver till exempel en extra frukt?
- Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur.
Intressant seriestripp!
SvaraRaderaJag anser att det är både positivt och negativt att läraren regerar och handlar som hen gör i seriestrippen. Negativt blir det på så sätt som du skriver att eleven tjatar till sig frukten och får det som en belöning, vilket kan bli missvisande längre fram, för allt går ju inte tjata till sig i livet. Medans det blir positivt på så sätt att läraren ger eleven frukten så hon/han slipper gå hungrig för precis som du skriver vill man inte att sina elever ska gå hungrig. För att få det till en engångshändelse är väl rätt svårt men man kan diskutera med eleven varför hen inte ätit någon frukost och kanske att till nästa gång får du ingen extra frukt så att försök äta lite frukost innan du kommer.
Intressant seriestripp. Jag ser det dock på ett annat sätt. Det är lätt att se att eleven tjatar sig till något men är det verkligen så? Kan det ha varit så att det faktiskt inte fanns någon frukost hemma för barnet att äta? Idag lever över 240.000 barn i barnfattigdom i Sverige - borde kanske läraren fundera på om detta är återkommande istället för att se det som tjat? Blir det då verkligen en belöning? Jag tror att vi blivande lärare måste rannsaka oss mer än vad vi tänker oss för att tänka mer utanför ramarna i långt fler frågor än vi kan tänka oss.
SvaraRaderaIntressant sätt att se på det. Jag förstår läraren som gav sig till slut för man vill ju som sagt inte att barn ska gå hungriga. Men självklart blir det dumt att en elev får sin vilja igenom genom att tjata. Men jag tycker inte att läraren gjorde något fel här utan hon får bara stå på sig att det var bara den gången och nästa gång blir det inte mer än en frukt var. Så hade jag gjort i alla fall.
SvaraRaderaKanske är det för denna elev som för så många andra att det inte finns mat hemma. Barn som hemma blir tillsagda att äta ordentligt i skolan för när de kommer hem blir det inget.
SvaraRaderaOm barnet har morgonfritids så får barnet frukost där, om barnet inte har ätit då så får man väl hoppas att hen lär sig att äta ordentligt då så att hen slipper vara hungrig.
Om barnet inte äter frukost på fritids så blir situationen en annan tycker jag. Jag förstår läraren att denna inte vill att barnet går hungrigt, men samtidigt kan det inte vara lärarens/skolans roll att se till att barnen är mätta (förutom skollunchen då), iaf inte om det innebär att vissa barn får mer än andra. Jag som lärare hade gjort så att jag hade tagit med mig den frukt som jag hade till mitt förfogande till klassrummet, och sen hade barnen fått äta upp all frukt, först varsin och sen dela på det som finns kvar. Alla barn är oftast inte närvarande samtidigt och alla barn vill inte ha frukt, så jag tror att det hade löst sig på det sättet. Och när frukten är slut så finns det ju inte heller något att tjata om.