söndag 20 november 2016
Dilemma, Dilemma.
I Jennie Sivenbrings avhandling om bedömning så berättar hon om elevernas uppfattning om bedömningen som de upplever i skolmiljö. Eleverna anser att det är viktigt med en bedömning, då det påverkar deras prestationer, men att det också bidrar till stress för att de inte vet vad som krävs av eleverna. Jennie understryker också vikten av att vara tydlig med sina elever för att de ska förstå vad som krävs av dom, hon menar på att läroplanen är skriven för lärare och använder ett professionellt språk som inte eleverna förstår. Det är då viktigt att förmedla detta i "deras språk".
Mina tankar går då till de elever som redan är under stressade förhållande för att de inte känner att de passar in eller klarar av skolan som den är, om då elever som inte har något särskilt behov av extra stöd i skolan känner osäkerhet, hur känner då elever med behov av extra stöd eller barn som upplever det som Morgan Alling upplevde i sin barndom? Frågan är väl om det ens är möjligt att bedöma en elev med särskilt stöd på samma vis som en elev utan? Jennie Sivenbring skriver i sin avhandling om att en bedömning i tidig ålder kan stärka deras självbild, men också förankra en dålig självbild om de får dåliga betyg. Vidare tänker jag att en elev med behov av särskilt stöd är på en parallell resa som handlar att lära sig hur eleven ska hantera sig själv och hur man fungerar på bästa sätt. Den resan går vi alla igenom, men allas är inte lika lätt. Jag tycker att alla ska bedömas, men ska alla bedömas med perspektivet för samhällets bästa i första hand? Det finns således utrymme för konflikt, men samtidig så är bedömningen viktig för att se vart "man" är på väg. Avslutningsvis så vill jag också belysa en tanke om hur otydlig bedömning i tidigare åldrar kanske kan motverka den livslånga lusten att lära sig. Det jag menar är, om elever känner otydlighet av vad som krävs av dem, så kan beteendet att bara läsa på inför prov bli allt vanligare och om man då fortsätter vara osäker genom sin skoltid och aldrig få en tydlig bild av vad som krävs, hur ska man då får känslan av en livslång lust att lära?
Här är en direktlänk till Jennie Sivenbring som jobbar för Göteborgs universitet.
http://ipkl.gu.se/om-ipkl/personal?userId=xsivje
och en direktlänk till hennes avhandling.
http://www.gu.se/forskning/publikation?publicationId=234009
Skolverket rapportering om avhandlingen.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/bedomning/undervisning/bedomning-viktig-men-stressande-for-eleverna-1.255127
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Väldigt intressanta tankar om betyg i tidig ålder och vilken effekt det kan ha. Jag tänker på det som dyker upp i boken Utvecklingspsykologi (2011), i avsnittet som handlar om social inlärningsteori, om att självtilltro är extra viktigt under skolåren. Där skrivs det om att en elev som tror på sig själv och sin förmåga kan uppfatta en svår uppgift som utmanande, medan en elev som inte har så hög självtilltro uppfattar den som omöjlig och anta att man är dum för att man inte klarar av den (Hwang 2011, s 45). Jag tror verkligen att det ligger något i det, att ett betyg i tidig ålder till exempel kan bli en stämpel på en elev som "smart" eller "dum". Istället tänker jag att fokus, särskilt i lägre årskurser, bör ligga på att skapa förutsättningar för alla att lyckas. Av samma anledning som du avslutar med, den livslånga lusten att lära, måste vi jobba på att bygga självtilltro hos eleverna. Förhoppningsvis leder det till att de ser uppgifter som utmaninger och inte oöverkomliga hinder!
SvaraRaderareferens: Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Ett otroligt bra inlägg du hade gjort. Väldigt intressant detta hur barn och ungdomar hanterar detta. Skolan har idag, istället för att vara en plats att efter egen bästa förmåga samla kunskaper som gagnar i vuxen ålder blivit ett område av stress. Oklara direktiv.
SvaraRaderaI låg ålder tycker inte jag att bedömning ska vara bedömning.Här ska vara feedback. Lyft fram positiva saker massor och med kritik i motiverande och solklar riktning är bättre. Man ska uppmuntra lärandet. Tack för intressant läsning.
//Gunilla
En bra reflektion. Som Gunilla här skriver om att man ska ge de yngre barnen feedback och inte omdöme, det känns lite som då man fick betyg i uppförande. Feedbacken enormt viktig men också för läraren som ska ta till sig det eleven säger under utvecklingssamtalen för det är ju oftast då men tar upp ämnet.
SvaraRaderaTänk att tankar kan vara så lika fast man uttrycker sig på olika vis!
Intressant inlägg! Känns som om detta går att relatera till "dilemmaperspektivet" i boken lärande skola bildning. Det kommer alltid finnas olika krav och behov som inte kan lösas på en gång vilket kan leda till att vissa faller utanför ramarna.
SvaraRaderaSedan tidigare kommentarer att betyg inte ska ges till barn utan mer ges feedback och ha dialog med barnen för att på så vis väcka intresse för lärande.
Intressanta funderingar! En osäkerhet över vad som krävs blir precis som du skriver varken ett hållbart lärande eller ger livs lång lust att lära. Det stärker snarare skillnaden mellan det som lärs i skolan och för skolan och det som eleverna faktiskt kan ha användning för i den verkliga världen. Viktigt är ju också att få eleverna att få en uppfattning av vad ämnet handlar om för att de ska kunna bli motiverade.
SvaraRaderaHåller med tidigare kommenterare kring bedömning, kanske att feedback är ett bättre alternativ för att höja motivationen och känslan för yngre barn att skolan är till för dem och deras framtid snarare än att de ska lära för skolans skull.
Bra inlägg :) Jag kan gå tillbaka till när jag gick i skolan, vi fick inte betyg så tidigt men just tanken på skriftliga prov. Jag har alltid tyckt att skolan var rolig, iallafall tills jag började gymnasiet när intresset falnade, jag var inte jätteduktig men det jag kommer ihåg mest var stressen inför ett skriftligt prov. Jag panikläste och lärde mig allting utantill för att dagen efter provet glömt allt, då är frågan om det är ett bra sätt att lära, kanske fungerar annat sorts lärande bättre på vissa?
SvaraRaderaDetta är verkligen ett dilemma, hur ska man bete sig för att alla elever ska få den kunskap som de behöver?
Om en elev, som jag, skriver ett prov och är så nervös så att de inte kommer ihåg vad de lärt mig och sedan får betyg som grundar sig på detta så kan man ju tycka att risken för en felaktig bedömning är ganska stor? (Såklart ska lärare ha en helhetsuppfattning men det är ju ändå med och påverkar)
Inget svar på din fundering utan bara ytterligare frågor :)
Jag kan hålla med föregående kommentarer angående feedback som alternativ för bedömning. Men är det inte så att grunden till bedömning främst ligger i att jämföra skolor kunskapsmässigt. Att det hänger ihop med likhetsprincipen? Att säkerställa att alla skolor rör sig i relativt lika takt vad gäller kunskapsmålen. Jag har även hört en del säga att det är för att snappa upp de elever som är i behov av extra stöd tidigt. Jag kan tycka att lärarna bör besitta sådan kompetens att de skall kunna se det ändå.
SvaraRaderaBra och intressant inlägg!